Att må bedrövligt. I en och en halv timme mår man bedrövligt. Men, det är det värt. Att denna unga tjej, huvudrollsinnehavaren Katie Jarvis, blev upptäckt på en tågstation och är totalt otränad som skådis är helt overkligt. En askunge-saga. Hon är dödande bra! Samspelet mellan henne och Michael Fassbender går att ta på, darrande skärpa. Men just det, det här med bedrövligheten, vi återgår till det. Andrea Arnold har skapat en indiefilm som är så nära och skarp att man mår dåligt hela tiden. Det bråkas, alla är olyckliga, alla är elaka, ingen är sympatisk eller varm. Man skulle kunna tro att varenda människa är en parasit utan någon tanke om hopp. Men ibland känns det, ett andetag, en blick, en låt. Någonstans där bakom allt elände, alkoholism och fattigdom finns det goda. Det är bara gömt väldigt, väldigt långt bak. Det är så bra gjort att det till och med är svårt att tycka illa om den värsta av de värsta grisarna. Ingen är alltigenom ond, oavsett vad den gör. Gå och sen den här. Må dåligt, men kom tillbaka varm i kroppen. Betyg: NNNN
