....sa det när jag smällde huvudet rakt in i ett snedtak. Ifall ni undrar, kära bloggvänner, varför bloggen stått tyst några dagar så är det för att jag ligger i sängen med en härlig hjärnskakning. Illa illa. Och då ska man inte hålla på med skärmar och sånt. Så därför blir det här bara ett snabbt inpip för att säga hej, hoppas ni mår bra och att vi ses ASAP. Jag är mycket bättre idag så nån dag vila till så borde jag vara på benen igen. Tills dess får ni njuta av äppelblommen som pågår i vår trädgård just nu. Så vackert att jag vill sätta mig i trädet och kramar det. Men istället måste jag dra ner persiennerna för att ligga i ett mörkt rum. Livets ironi. Vi hörs snart, kram!
