Okej så har en av livets stora drömmar gått i uppfyllelse! Ända sedan jag var ett barn så har jag drömt om att se OS på plats live. Men av någon anledning har det inte blivit av - anledningen = jag har helt enkelt inte prioriterat att spara pengar och boka till just det. Men men. OS har alltid varit stort för mig, och jag tror för de flesta andra svenskar av min generation och äldre. Visst minns ni när Pernilla Wiberg skulle åka och läraren rullade in tv:n i klassrummet och vi satt där och skrek? Eller OS i Lillehammer och den där straffen. Sverige stod still. Alla tittade på samma skärm. Jag är osäker på det någonsin kommer bli samma känsla för dagens kids? Hur som helst. I julklapp fick jag äntligen den där biljetten. Simone, som är lite mer av en get-stuff-done när det gäller sånt här, hade bokat till hela familjen. OS i Milano/Cortina och vi skulle se damkronorna möta Tyskland. Så igår tog vi tåget mot Milano - i GOD tid - tanken var att vara framme vid arenan en timma före nedsläpp.Så blev det inte, eftersom tåget (chockerande nej) var försenat vilket gjorde att vi missade connecting tåg i Milano. Så istället kom vi fram 10 minuter före nedsläpp och fick tyvärr springa oss igenom området utan att hinna stanna vid de stora OSringarna ens. Trist. Roligt var dock att damernas hockeyrink byggts upp på Roh Fiera-mässan - alltså samma mässa som jag för ett halvår sen besökte här - då var det skomässa med modevisning! Området runtomkring rinken var lite av en besvikelse, inga cafér eller barer var öppna, en OS-shop fanns men annars inget annat. Lite trist, man hade hoppats på lite mer "happening"-känsla runt området. Men det kanske kommer ju längre in i turneringen man kommer. Men, väl inne vid rinken släppte alla stressade och besvikelse-känslor och sportkänslorna tryckte på och jag började storböla. Alltså inte sådär liten lyckotår i ögonvrån utan full blown fulgråt. Haha. Sport ändå! Jag kände mig så sjukt tacksam, dels för OS i sig men också att vi hann fram i tid, att vi var där, att hela familjen var tillsammans. Mycket fint. Essie och jag hade gjort en skylt ihop - råkade först stava fel på mitt eget land då men det lyckades vi dölja hyfsat till slut hehe. Hela gänget på läktarn. Skulle säga att läktaren var full till ca 75%, var faktiskt mer folk än jag hade trott. Det var god stämning även om fansen (dvs vi också) var lite väl tysta emellanåt. Hoppas stödet från läktaren ökar ju längre in i OS-schemat vi kommer. Sverige vann övertygande med 4-1 och det var ju verkligen pricken över i:et att vi fick till en vinst och att barnen (och jag) fick ställa oss upp och skrika och dansa så många gånger. Hockey är ju ändå kul på det viset att det är många stopp i spelet som gör att musik sätts på och det blir lite ösigt sådär. Vår hemgjorda skylt (och jag, Essie gömde sig pga "cringe") fick till och med vara med på stor-tvn - såg ni oss? Hela äventyret gav mersmak och nu letar vi biljetter till något annat kul - det är ju ändå bara 3 timmar med tåg från oss till Milano - så det gäller att passa på. Men även om det inte blir mer så är jag för evigt tacksam för denna upplevelse, att få en dröm förverkligad. Det gjorde också att jag insåg att jag från och med nu SKA spara och lägga undan till just sådana här resor - OS och VM. Sport och resande - kan det bli bätre!? På vägen ut från arenan mötte vi USA-fansen som var på väg in eftersom USA spelade efter "oss" - OS är så fint på det viset att det samlar så mycket nationaliteter på samma ställe och vi kan liksom heja på varandra och njuta tillsammans utan bråk och skit. Det känns precis som vad världen (vi) behöver just nu. TACK TACK TACK! <3
