Igår var det dags för självaste Idrottsgalan och under denna kväll hade jag två uppdrag - det ena var för Aftonbladet och det är en gammal klassisk arbetsuppgift som jag haft i över tio år nu: att skriva kommentarer och sätta plus på kvällens galalooks! Ibland får jag frågan om jag inte tröttar på att göra det år ut och år in och svaret är NEJ. Jag tycker det är en skitkul del av mitt jobb att få vara med på en liten del av alla galor som sker och har ni hängt med i den här bloggen ett tag så vet ni att det är få saker som jag älskar mer än AWARD SEASON. Mama Mia så kul. Så nej, det är mest bara roligt om än stressigt och ibland lite panikattack över att komma på en rolig formulering eller hur man skriver att någon kanske inte valt de bästa kläderna utan att låta elak. And so on... Så det var ena uppdraget. Det andra var att vara med i Svt uppsnack inför den stora tv-sändningen som är live från Globen. Jag skulle vara med två gånger. Dels skulle jag vara med i röda mattan-sändningen och prata mode med ingen mindre än Nilla Fischer och dels skulle jag vara med i försnack-sändningen där jag skulle plocka ut mina favoriter från röda mattan och prata trender och liknande kul saker. Jag tänkte att ni ska få hänge med på kvällen. Ovan har jag precis klivit in min loge - japp, jag fick en loge. Mäktigt. Jag fick dela den med ingen mindre än Maria Wallberg som är otroligt trevlig och gullig och vi fick en helt sinnessjukt lyxig rider - dvs sånt man som superkändis (som ju vi verkligen är) önskar ha i sin loge. Det sägs att Mariah Carey alltid kräver tjugo vita kattungar i sin loge, vet inte hur mycket sanning det ligger i det men vi ville ju inte vara sämre så.... ...vi lyxade till det med ETT äpple, alltså inte varsitt, lite vingummi och annat vackert för att hålla våra divalater på plats. Jag fick bara tre utbrott pga slagsmål om skumbananen men annars gick det bra. Sen hoppade jag ut till sändningsbussen som stod utanför Globen för att spana in folket som kom på röda mattan - det är en härlig stämning i en live-situation. Det är liksom stressat på ett inspirerande vis, det räknas ner, det skriks "VB1 NU!" då och då, det skriks "FAN va bra, SNYGGT" och ljudet funkar inte och det blir en samlad panik som ändå löses på en blixtsekund. Det SKER saker liksom. Om jag skulle byta jobb någon gång skulle jag lätt kunna tänka mig rodda live-sändningar. Så kul! I högskolan så var ett av våra utbildningsprojekt just att göra en live-tv-sändning och det var SÅ kul. Så, you never know. Här är min lista med tid-koder och namn på personer vi skulle klippa ut från röda mattan och klippa ihop till ett så kallat VB - som står för VideoBand trots att det numera är digitalt. Det är extra kul att se alla idrottare glamma upp sig, helt ärligt känner man ju inte alltid igen dem. Att se Anna Haag utan skidmössa tex eller simmarna utan både mössa och glasögon. Inte helt lätt alltid. Sen var det dags för mig att byta om. Jag återanvände min nyårsstass och satte en brun tröja under för att variera lite. Och så fick jag äntligen träffa the one and only Nilla Fischer. Mäktig kvinna alltså. Vi pratade om hennes modekänsla då hon nästan alltid bär kostymer med en twist och hennes hår som ju liksom fungerar som en accessoar i sig. Efter det ställde jag mig och kollade lite på de sista insläntrande gästerna och sist av alla kom såklart Team Kungahus, Daniel, Carl-Philip och Sofia - fick en liten instastory på gänget. Sofia körde för övrigt också på återanvändning och bar en klänning som hon också hade på Polarpriset. Well Done! Sen började själva galan och jag tog mitt pick och pack och åkte hem! Jag får stanna kvar och vara med på själva galan om jag vill men jag kände att nej.... ...jag åker hellre hem till den här lilla gosgrisen, hans syster och mina mjukiskläder och hänger i soffan en stund. Att få båda dessa världar är väl ändå mer än en kan önska ändå. Så tack för det!
