Sicken panghelg vi haft hörni!! Jag lever just nu som om jag vore på semester - jobbar så lite jag bara kan och njuter så mycket jag bara kan. Vi har nu lite mindre än två veckor kvar så nu får vi bara låtsas som att vi är här och hälsar på - så blir det enklare att åka sen. I fredags bjöd jag in "mina mammor" - ni vet dem som jag brukar dricka frukost-te med efter lämning - till en aperitivo för att tacka dem för att jag blivit så väl omhändertagen och fått vara med i gänget. Jag hade beställt badhanddukar med deras namn broderat på som en liten avskedspresent. Jag fick också ett superfint armband av dem. Tack vare dessa donnor så har jag utvecklat min italienska mycket mer och jag har känt mig mer delaktig i byns alla planer, alla viktiga händelser och absolut också en liten dos skvaller. Efter det var det eldbål på stranden för att inleda firandet av San Giovanni Battista -alltså Johannes Döparen som har sin dag den 24 juni. Barnen tyckte det var spännande! På dagarna har vi maxat bad och lek-kontot och haft sjukt roligt med vänner som varit på besök från andra delar av Italien som vi på lördagskvällen... ...käkade massor av vongole med. Efter middagen fortsatte firandet av Battista med att alla barn som ville badade i skymningen samtidigt som de satte ut vackra ljus i färgglada lyktor (som var gjorda av något smart papper som inte förstör haven) och även om bilderna i mörkret inte gör det rättvisa... ...så var det helt otroligt vackert att se dessa olika färger svepa ut över havet. Därpå följde ett alldeles för långt fyrverkeri-spel vilket förvisso var otroligt vackert och det var mysigt att sitta på vår båt alla tillsammans och njuta av det. Men när fyrverkeri pågår längre än fem minuter så börjar jag alltid tänka på alla pengar som bokstavligt talat sprängs upp i luften. Och alla djur och barn som blir rädda. Och var händer i naturen av all skit som exploderar i luften. Ja, så romantiskt är jag. Haha. Efter fyrverkerierna gick jag och Gina och tog en drink medan Simone tog hem barnen och jag insåg att denna kväll var den första på ett helt jäkla år som jag varit ute efter midnatt och partajat i Monterosso - sjukt? Men helgens allra största händelse var ändå denna - Essie, min lilla stora dotter, åkte på sitt första läger! Hon ska vara borta en hel vecka och sova i tält, åka forsränning, bada, grilla marshmallows, laga mat över öppen eld, vila i hängmatta och bada igen. Jag är både avundsjuk och orolig samtidigt. Men hon ringde hem nu i morse och sa att hon hade så otroligt roligt och hon lät så lycklig på rösten att jag nästan börjar gråta nu när jag tänker på det. Herregud. Flicka lilla. Lev ditt underbara och spännande liv.
