Ja, herregud. Vilken film. Jag fattar fortfarande inte vad den handlar om. Kanske, kanske den konstigaste film jag någonsin sett. Och inte på ett bra sätt. David Lynch brukar göra filmer som jag inte förstår, men de är trollbindande på ett sätt som gör mig helt uppslukad. Terry Gilliam har inte det Lynch har. Av Dr Parnassus blev jag mest irriterad. Kanske är det helt enkelt så att den handlar om kampen mellan gott och ont? Jag vet inte. Så vi skiter i själva filmen och snackar skådisar istället. För egentligen är inte det här en film, utan det är Heath Ledgers sista film, filmen han inte hann slutföra. Och det är väl kanske mest det man tänker på när man ser den. Det är fruktansvärt sorgligt att se honom, för let's face it, han är en av de största karaktärsskådisarna vi sett på länge. Johnny Depp, Colin Farrell och Jude Law tog på sig att slutföra filmen och spelar Heaths roll i olika skepnader och det som slår en som en tegelsten i bakhuvudet är hur sjukt, sjukt lika Heath och Depp är. Deras skådespel, mimik och kraftverk är exakt, eller så är det Depp som är en fena på att härma Heaths skådespel i denna roll (antagligen är det så). Jag vet inte, men det är läskigt, det går kalla kårar i kroppen när Johnny stiger in i rollen utan att man märker att den inte längre är spelad av Heath. Skådespelet överlag är faktiskt överraskande bra, Lily Cole visar att hon inte är en i raden av fotomodeller som försöker sig på att bli en misslyckad skådis och Tom Waits är coolare än ja, Tom Waits. Betyg: NN
