Efter julfirande i Italien var det dags att åka hem och göra hela fadderullan igen i Sverige. Jag älskar julen så för mig (och för barnen) känns det viktigt att få fira traditionsenligt även om det inte blir den tjugofjärde, så det var ett peppat gäng som for mot Blekinge. Jag fick åka handikappsride genom flygplatsen men innan vi hade fått tag i en såndär bagagevagn så ska jag ärligt säga att jag hade en hel del mentala break downs - det är ingen lätt match att hoppa på kryckor på italiensk flygplats i julruschen. Puh. När vi väl var på plats i sätet började jag äntligen kolla på dokumentären om Scorsese och jag kan verkligen rekommendera den till alla som älskar film. Det är ett väldigt intressant porträtt av både filmmakaren, hela branschen, om livet i stort, om New York, om machoideal, om tro. När vi reser har vi noll begränsning på skärm, så lata är vi som föräldrar men det beror nog också på att vi båda inte är några "det är själva resan som är destinationen"-människor. Vi är mer "destinationen är destinationen"-folk och då är det skönt för oss alla att bara sjunka ner i bok/film/spel/serie och må gott på vägen. Så kom vi äntligen fram till Blekinge för mys och lek och avslappning. Jag lite deppad av att inte kunna gå skogspromenader när vi är här och barnen lite, lite besvikna på att det inte fanns någon snö. Men lagom till nyår kom det lite och "snöbollskrig" med mormor och morfar blev äntligen av. Risgrynsgröt till frukost - "det bästa Sverige har" enligt Simone. Och eftersom vi är här för att fira jul så skulle vi självklart baka pepparkakor, göra polkagrisar och fixa allt som man ska fixa innan jul (även om allt redan var fixat sedan tidigare i december så sparades en liten deg till oss). <3 Och så många njutfulla fikastunder, här på verandan med snack om ditten och datten. Skönt att vara hemma!
