Förra veckan skrev jag den här krönikan. Jag påstår inte på något sätt att jag har rätt i allt jag säger alltid och självklart måste man inte hålla med mig i allt jag skriver - men ibland känns det som om människor gärna vill feltolka. Så därför tänkte jag att gör en replik i ämnet. Erik Helmerson på DN menar att jag måste bott under en stor, tung sten som inte märkt att gängvåldet har varit på agendan i många år. Och ja, såklart jag fattar hans poäng OM man nu vill missförstå vill säga.Jag och du vet nog att det skrivits en hel om gängkriminaliteten senaste åren. Och absolut har ämnet varit uppe för debatt i stort sett varje vecka senaste tiden. Det har talats vitt och brett om att något måste göras. Framsteg har också skett, tex i Malmö. Men jag tror också att de allra flesta är rörande överens om att vi är långt ifrån en lösning på dessa problem? Så även om saker har sagts, debatterats och snackats om, varit på agendan så att säga - så är jag rätt säker på att boende i de utsatta områdena, likväl som polisen, socialtjänsten och alla andra medborgare i Sverige är långt ifrån nöjda? Tror du att de som bor i utsatta områden upplever att något hänt, att någon bryr sig? Du nämner Lex Adriana, och det var väl bra och fint att KD kom med ett förslag för att bekämpa den här typen av brottslighet och gav programmet det här namnet. Men vad har hänt i praktiken av det?Och, som jag också tror att de allra flesta som läst min artikel förstod så riktar den sig främst till oss - dig och mig. För jag är också en av dem som, även om jag såklart har reagerat och läst nyheterna med ledsamhet och ilska i själen, de facto inte gjort mer än vänt blad och gått vidare med min dag. Texten var till alla oss som faktiskt inte reagerat nämnvärt på att ännu ett barn gått bort i detta jävla elände. Jag är skyldig lika mycket som alla andra i det.Men, jag reagerade kraftigt på "hela Sveriges" sorg på Insta och andra ställen som jag anser känns skamlig i sammanhanget. Jag reagerade på hur folk nu plötsligt var SKAKADE över vad som hänt. Hur det plötsligt blev kännbart för så många. Hur spaltmeter efter spaltmeter hyllade Einar som musikaliskt geni (vilket han kanske var även om ordet geni är något vi slänger oss lite väl vidlyftigt med över lag), hur otrolig han var, hur han bara hamnat fel, hur tung hans uppväxt varit. Det har varit lätt att läsa texter senaste veckan och känna "synd om" på ett sätt som jag inte sett om andra unga killar som gått samma öde till mötes. Jag säger inte att man inte ska sörja Einàr, det är klart att man måste få göra det. Jag säger inte att han inte är värd att lyftas som ett exempel på att "nog är nog". Jag säger heller inte att jag inte förstår att en kändis död påverkar långt fler än någon som är helt okänd för den breda massan. Även om just Einàr knappast var känd för den breda massan om man ser till hela landet räknat. Men - igen, texten handlade vare sig om honom eller om nyhetsbevakningen som Helmerson tycks tro.Utan detta: Jag har svårt att tro, tyvärr, att en rasifierad rappare och kriminell hade sörjts på samma sätt i Sverige idag. Det var min poäng.Men jag hoppas att jag har fel.
