Efter Krakow bar det vidare till Wien - denna kulturella stad i det overkligt vackra landet Österrike! Det är verkligen intressant hur Österrike sticker ut från övriga länder runtomkring landet. Enligt mig är Österrike ett renare, lugnare och mer, tja vad ska man kalla det, nästan lite "von oben"-igt om man jämför. Alltså typ finare. Sen behöver inte det nödvändigtsvis betyda bättre, det vet vi ju såklart. Men det var intressant att det var så märkbar skillnad, faktiskt även i trafiken, när vi kom över gränsen. Plötsligt höll bilarna fartgränserna, det var avstånd och artighet mellan förare, det var lugnare och bredare vägar. Det var inte massor av bilar som stod med varningsblinkers vid sidan av vägen som i Polen eller jobbiga italienare som kör så nära bilen framför att det nästan är kontakt. Det blev helt enkelt lugnt. I sedvanlig ordning blev det inte mycket tid för oss att verkligen utforska staden Wien, men vi hann se Stefansdomen som ju var otrolig. Kändes nästan som en kuliss. Vi gick in, tände ett ljus och gick ut. Vidare till nästa kapell och här hamnade vi mitt i en demonstration för Ukraina och jag grät både andaktstårar som jag alltid gråter när någon använder demokratin på ett så mäktigt och stolt vis och av ledsamhetstårar för ett helt folk som tvingats lämna sitt land pga dessa makthungriga män som förstör allas vår värld. Efter att jag torkat tårarna fick jag äran att följa med barnen in till en hel butik av Labubus - som egentligen bara innehöll Lafufu - alltså vad HÄNDER med copyright-lagen egentligen? Mycket märkligt är att vi hela sommaren stött på Lafufus, fejk Pokemon, fejk-Nikes, fejk fejk fejk fejk i alla marknadsstånd som kantar gatufesterna i våra sommarstäder - och trots att allt är fejk, alla vet att det är fejk, så verkar det inte vara något problem att sälja dem helt öppet utan problem? När jag var yngre så fick man ju liksom gå bakom någon slags gatuhörn när man skulle smyg-köpa bootlegs av skivor eller en CD-rom med senaste Vänner-säsongen. Jag hänger inte med i utvecklingen. Bestämt sedan innan var såklart att wienerschnitzel skulle intas. Men eftersom vi inte visste vilken tid vi skulle vara framme så kunde vi inte boka bord på något renomerat ställe utan fick haffa restaurangen "Schnitzel 1" vilket torde vara ett bra ställe att äta schnitzel på eftersom man endast hade olika former av schnitzel på menyn. Men icke. Det hela smakade mer som chicken nuggets och pommes på McDonalds. Men, mätta blev vi och kul hade vi - sidenote - vilken kick det är att ha äldre barn, allt blir så mycket roligare när man kan prata/quiza/underhålla varandra på en helt ny nivå. Dagen därpå var det dags för ännu en morgonpromenad och denna gång var det extra flott tyckte jag eftersom promenaden gick... ...utmed floden Donau. Floden Donau är troligtvis den enda flod jag minns namnet på från grundskolans läroverk. Att minnas vattenflöden, bergstoppar eller landskap och var de ligger har aldrig varit min starka sida men nu var jag här! Under broarna låg massor av uteserveringar och väggarna var fulla av graffitti vilket gav känslan av ett litet Berlin därunder. En sista riktigt bra sak med Wien är deras otroliga cykelbanor! Kanske man bara uppskattar en riktigt bra cykelbana om man försökt ta sig mellan Svedmyra och centrala Stockholm i rusningstid men jag tror ni alla förstår värdet av en riktigt fet och väl markerad cykelbana. Kolla bara! Sån yta! Så tjusigt! tack Wien! Nu mot Trieste!
