Ok! Så vi har beslutat oss äntligen. Vi ska ner till Italien. Ni kan ju ana att det varit en hel del fram å tillbaka innan beslutet togs men nu är det bestämt och vi drar på fredag. Vi ser alla väldigt mycket fram emot att komma ner - Simone allra mest förstås. Det har varit en tuff vår för honom. Att på avstånd följa sitt hemland gå igenom den största krisen på..ja, mycket länge och liksom bara - tja, inte kunna göra någonting. Så har det såklart varit för oss alla - men jag har i alla fall känt att man har gjort vad man kunnat för att stötta sitt land, stötta vårdpersonal, vara där för varandra. Jag kan bara tänka mig hur hjärtskärande det måste varit för honom att ha hela sin familj och alla vänner i karantän därnere. Är det då smart att åka ner till Italien. Ja du, vem vet. Och hur är smartast att åka ner? Ja du, ingen vet. Men vi tar i alla fall bilen och drar ner. Vi tar färjan på fredag mellan Trelleborg och Rostock och sen får vi gasa oss igenom Tyskland och Österrike för att sen ta en hotellnatt på första bästa ställe som dyker upp över gränsen. Man får nämligen inte stanna i vare sig Tyskland (jo plötsligt nu får man det - bara dagar innan avfärd öppnade man gränsen för svenskar också!) eller Österrike som svensk. Så det blir en intensiv dag, speciellt för barnen. Men vi hoppas det ska gå bra. Tack och lov har också Cinque Terre varit helt fredat från corona - inte ett enda känt fall har det varit och det hoppas vi såklart ska stå sig. Är det då schysst av oss att åka ner? Ja, det vet man ju inte heller men byborna har redan gjort en personlig ansiktsmask åt Essie i fina färger så det känns ändå som att vi är efterlängtade och välkomna. En sak är i alla fall säker - vi längtar!
