Okej, get ready för en rejäl dos bilder från Kisii i sydvästra Kenya. Jag är här nere tillsammans med Läkarmissionen och ett fabulöst gäng bestående av Cecilia, Louise, Margaux och Evelyn och vi är här för att lära oss mer om den uråldriga traditionen av att stympa flickors könsorgan. En vidrig tradition som ett gäng starka och inspirerande kvinnor nu försöker förgöra för alltid i det här landet. Jag tänker att ni får följa med på hela resan och vill ni dessutom ge en hjälpande hand i det här arbetet så klicka här (den som blir månadsgivare för Läkarmissionen får dessutom min bok Vattnet Går som present!) Okej, så vi började vår resa med att åka långt ut på landsbygden. I några timmar satt vi på skumpiga vägar och förundrades över det vackra landskapet och hur mycket liv och rörelse det var överallt. Barn som spelade fotboll, män och kvinnor som bär vatten och bygger hus och de äldre som sitter och pratar eller säljer frukt och grönsaker utmed vägarna. Jag och Louise sitter och svettas bak i bilen. När vi kom fram möttes vi av tre kvinnor som alla tidigare varit de som utförde könsstympningar. De hade pedagogiskt skrivit varsin skylt och satt på bröstet som berättade deras namn och ålder. Den äldsta damen heter Teresia och är 98 år och hon var den som tidigare utbildade de andra kvinnorna i själva yrket att stympa unga flickor. På väg i bilen mot att träffa de här kvinnorna hade jag liksom lite dumt målat upp dem som barbarer i mitt huvud men att möta de här kvinnorna var fantastiskt. Så varma och fina människor som idag kämpar för att utbilda andra kvinnor och män att ta ställning mot att stympa. Eftersom det här var deras yrke blev det såklart en stor ekonomisk smäll för de här kvinnorna att sluta med den här ritualen, därför gick de samman och startade en förening som nu sysslar med kunskap och att sprida ordet kring hur farligt det är med könsstympning. Våra donationer till Läkarmissionen gör det möjligt för dem att fortsätta. På så vis kan de utbilda både oss och alla barn och föräldrar i området. FGM= Female Genitalia Mutilation Det här är en otroligt gammal tradition som går så långt tillbaka att Kenyanerna själva inte riktigt vet hur den startade. Bara för 15-20 år sedan var det så att de flickor som inte blev stympade blev utstötta av samhället, man ansåg att de var dåliga flickor som bara ville ha sex och såg dem i stort sett som prostituerade fast det enda de egentligen vill var att inte bli skurna i underlivet. Den enda anledningen att stympa en flicka är för att kontrollera henne, kontrollera henna kropp och sexualitet. Kvinnorna maler ett mjöl som de smörjer in blygdläpparna på flickan för att det ska vara enklare att hålla i dem när de skär. Flickan får sätta sig på en låg pall. Det står en kvinna bakom flickan som håller i henne för att hon inte ska röra sig och försvåra för den andra kvinnan som skär. Samtidigt står en tredje kvinna och håller upp ett skynke så att de andra väntande flickorna inte ska se. Flickan skriker och gråter och kvinnan som håller i henne försöker hålla sig från att skrika själv. Sen tar de en kniv som ser ut ungefär som en potatiskniv (den här var utbankad av en gammal spik) och skär av hela klitoris. Därefter lägger de på en ört som sägs ska ha en bedövande effekt. Det är allt. Smärtan är horribel men ändå inte lika hemsk som läkningsperioden. Flickorna blir skadade och traumatiserade för livet. Mycket har tack och lov hänt de senaste 15 åren. Två kvinnor som vi träffat Martha och Mary har lagt ner hela sina liv på att utbilda kvinnor och män om vilka fruktansvärda skador som könsstympning gör och hur det inte på något vis finns några positiva effekter av det. Tack och lov är både kyrka och stat också med på tåget och numera är det olagligt i Kenya att utföra stympning. Dessvärre sker det fortfarande under jord. Tack vare utbildning, de här kvinnornas projekt i Kenya och Läkarmissionens stöd så behöver Abigail aldrig bli könsstympad så som hennes mormor blivit. Hon behöver aldrig vara nervös för att hon en dag ska samlas tillsammans med andra flickor i samma ålder och genomgå den här riten och hon behöver aldrig vara rädd för att hennes föräldrar ska frysa ut henne ur familjen för att hon inte är könsstympad. Det var helt fantastiskt att möta dessa kvinnor som förändrat så mycket för så många flickor. Först som omskärare och faktiskt förstört för dem och nu som förkämpar för att det aldrig ska hända igen. Vi spenderade flera timmar med Abigail och hennes familj, en stor härlig och kärleksfull familj som verkligen tog tid på sig att prata med oss och visa upp sitt hem och sin mark. De odlade sockerrör, frukt och kaffe. Goda sockerrör. Cecilia och hennes dotter Bonnie lyssnar på Abigail berätta om sina drömmar. Hon vill bli lärare eftersom hon älskar att läsa och skriva. Just nu hade hon lov eftersom det just nu är "stympningssäsong" i landet. Förr var det här en stor högtid och alla skolor var stängda och man utförde de här ritualerna. Här i Kisii har ritualerna slutat i det öppna men loven består. Vi fick också äran att besöka Martha som jobbat med det här i många år, en äkta grand old lady som dessutom tagit hand om 30 fosterbarn som förlorat sina föräldrar i HIV. Det största hjärtat i den här kampen. Idag har hon inte möjlighet att vara lika aktiv eftersom hennes rygg har blivit förstörd av att åka bil på alla skumpiga vägar. En yrkesskada som kan kännas onödig men som är en verklighet för så många här. Godkväll från mig, imorgon åker vi vidare till ett läger dit flickor kommer för att både fly och för att lära sig mer om könsstympning. Hoppas ni vill följa med.
