Ja, som jag avslöjade i torsdags så har vi alltså spenderat helgen i Aten! Det är konstigt med Aten för det känns som att det är många som har velat och vill åka hit men otroligt få har varit här? Jag frågade om tips på Facebook men fick inte ett enda, frågade om tips här i blogga, inte ett enda. Vi svenskar gillar nog att resa till Grekland men kanske att vi håller oss till öarna? Och efter en helg i staden tycker jag nog också att det räckte, det fanns helt ärligt inte superdupermycket att se och uppleva. En helg var fullt tillräckligt. Fast det kan ju också vara så att vi missat en massa utan att veta om det, hehe. För helt ärligt så var nog det här den första resan som vi gjort sen vi fick barn som känts lite jobbig. Jag brukar alltid vara av den åsikten att allt handlar om inställning. Reser man med barn så får man ju inse att allt inte kommer att vara solsken hela vägen men man får ha en positiv inställning. Jag har också alltid tänkt att man kan resa vart som helst med barn - det är upp till den där berömda inställningen att bestämma om det blir bra eller inte. Meeeen. Den här gången kan även jag erkänna att det nog inte är en skitbra idé alltid att resa till en stad med barn. Eller kanske snarare, en stad där det krävs att ha tid och sinnesnärvaro för eftertanke och att kunna läsa på skyltar, läsa på och känna in. Som till exempel hade det ju varit nice att när man väl befinner sig uppe på Akropolis få sätta sig en stund och filosofera. Att inse hur liten man är på jorden. Kanske lära sig något om vad man gjorde här uppe på kullen. Istället blev det mest spring efter Rocco. Att se till att han inte sprang rakt ut över branten eller åt upp några antika stenar. Puh. Essie var dock vid gott mod och var ärligt superlätt att resa med. Men det är ju heller inte skitkul för en 4-åring att traska gata upp och gata ner, man förstår att hon blev trött då och då. Så cityweekend kanske vi ska köra på längre fram, typ i skolåldern någonstans - vad säger ni som har erfarenhet? Förutom en supermysig dag uppe på Akropolis och lunch och promenad i Plaka (Atens Gamla Stad) så hamnade vi helt fel en dag och fick äta lunch på TGI Fridays. Snacka om misslyckande. Det blev ju en sisådär miss för humöret men barnen var nöjda för i området fanns ett mini-tivoli. Alltid något. Vi hade ju rest till Aten för att fira kära pappa som fyllde 70 år. Pappa är den mest hjälpsamma och finaste som finns. Jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon, förutom om Kungafamiljen som han anser "är Sveriges största socialfall". Han älskar fotboll och det är därifrån som min storebror och jag fått vårat stora intresse för sporten och han har en förmåga att alltid prata med främlingar vart vi än reser. Han är öppenhjärtig och välkomnande för alla människor oavsett bakgrund. Helt enkelt en snäll människa och det är den bästa egenskapen tycker jag. Grattis kära pappa! Kusiner som poserar - på olika sätt. Rocco - hela tiden på språng!
