Så kom då dagen då vi skulle lämna vårt paradis i Cinque Terre för den här gången. På ett sätt var det rätt skönt att åka - det hade börjat bli otroligt varmt och mycket, mycket folk, så för min del kändes det okej. Men av väldigt många andra anledningar var det också ledsamt förstås. Att se svärfar bryta ihop när han kramar Rocco var tufft. Men nu var vi på väg och egentligen har jag inte ett dugg att berätta om resan för den var oerhört händelsefattig - tack och lov. Vi körde i fyra etapper. Första dagen körde vi till Innsbruck, det tog cirka 6-7 timmar dit. På kvällen åt vi på hotellet och kom i säng tidigt. Nästa dag körde vi till Leipzig, det tog också ca 7 timmar (lunchstopp inkluderat), även där höll vi oss på hotellet hela kvällen - trötta som attan. Nästa dag körde vi först 4 timmar till Rostock, sen åkte vi färja i 5 timmar och sista etappen var 2 timmars körning från Trelleborg till vårt kära Stuveryd. Lång väg men det gick oerhört bra. Essie varvar musik med att sova, Rocco spelar och tittar - vi kör fri skärmtid i bilen. Det är skönt för samtliga. Att ta färjan ger ändå en skön vila för bilförarna - vi har hittills aldrig testat att köra över Danmark men vi är lite sugna på att prova, någon som gjort det? Rygg och axlar var trötta när vi väl kom fram till Blekinge och vi stupade i säng och sov det skönaste jag sovit på länge!
