Så. Fredag tidig kväll bredde vi lite ostmackor och slängde in våra blöta badkläder i bilen (eftersom vi var tvungna att ta ett sista dopp i sjön innan vi åkte, det var självklart 28 grader varmt och sol bara för att vi skulle lämna lander, go figure) och så kramade vi mamma och pappa hejdå och tutade iväg. Första anhalt Trelleborg. Första gången vi åkte färjan mellan Trelleborg och Rostock fick vi sitta i bilen i två timmar och vänta på att få köra på båten. Den här gången rullade vi raka vägen upp på bildäck. Knappt något folk alls. Mest tyskar. På med ansiktsmask och raka vägen till hytten. Vi åt smörgåsar och barnen kollade iPad medan de väntade på att båten skulle lätta ankar - vi hade bästa vyn för att se skådespelet. Kort därefter mörklade vi hytten och försökte sova. När vi vaknade insåg vi att det inte blev mycket mer än fyra timmars hyfsat orolig sömn. Inte bästa uppladdningen för en lång dag i bilen. Men solen sken, vinden var uppfriskande och vi var nu i Tyskland, taggade för resans största utmaning. Att klara av hela Tyskland och Österrike på en dag. Målet var att ta sig till Italienska gränsen där vi hade bokat ett hotell. Det skulle alltså bli fyra länger på mindre än ett dygn. Hur mycket skulle kidsen tåla? Det visade sig att de skulle tåla exakt hur mycket som helst. Speciellt den här lilla donnan som hade oturen att somna tio minuter innan vi var tvungna att stanna för bensin och lunch. Det betydde att hon inte fick mer sömn förrän vi var framme (alltså inte att hon inte FICK men hon somnade aldrig om) så jag är extra imponerad av hennes förmåga för icke-gnäll. Två gånger frågade hon om vi inte var framme snart, annars lugn och icke-frustrerad. Nästan så jag känner att jag borde lära henne att brusa upp mer och ställa krav - men jag är dessvärre exakt likadan så kan inte lära ut. Sorry gumman. Och också: tack iPads. I Tyskland lyckades vi parera en längre kö utanför Nürnberg - tack GPS för en alternativ väg - men hamnade i två kortare på andra ställen, i övrigt flöt trafiken på bra och vi började "snart" se berg och ana att det faktiskt fanns ett Österrike därbortom någonstans. Överallt vi stannade bar folk ansiktsmask precis som vi även om jag fick vända till bilen varje gång och hämta min. Kommer ta tid att vänja sig. Hade det inte varit för maskerna hade man aldrig anat att det pågår en pandemi i världen. Inga särskilda kontroller, ingen håller avstånd. Faktiskt tycker jag att vi svenskar är bättre på avstånd än det jag sett hittills härnere i Europa. Plötsligt hade vi bara några minuter kvar på den sjukt långa resan - det kändes overkligt att vi faktiskt klarade det utan några värre setbacks! Vi var på resande fot mellan klockan 06:30 och 18:15. Det är ändå en stund. Vi checkade in på Hotel GUDRUN. Oh yes, Gudrun. Det kändes fint och hemma på något vis. Efter att ha loggat in på wifi som såklart hette Gudrun gick vi ut och lekte och jag beundrade de vackra blommorna i den lilla alpbyn som heter Colle Issarco och ligger 8 minuter från Italienska gränsen. Alla husen i byn hade den här färgställningen och exakt de här typerna av blommor hängande från fönster och balkonger. Jag skulle kanske inte personligen gilla att en hel by bestämmer vilka blommor jag ska ha i mitt hus men det är otroligt vackert när det är så samstämmigt. Vi körde igenom en annan alpby där de också hade en färgställning för deras by. Väldigt vackert. Söndag och vi ska köra sista etappen ner mot Cinque Terre. Det är en cirka fem timmar lång bilresa - småpotatis för oss egentligen men man ÄR ju extra seg dag två så den här strapatsen kändes nästan värre än den superlånga dagen före. Men vädret är fantastiskt och vi åker igenom Dolomiterna och anar att det är sommar därnere i söder. Vi stannar och äter på ett rastställe och inser att vi är Italien. Igenom hela Tyskland har vi bara sett friterad mat, McDonals och Burger King, här kan vi plötsligt välja pasta, caprese och annan färsk mat. Till Essies sidosallad fick hon en mozzarella stor som en hand. Det är faktiskt otroligt hur dåligt utbud av mat det är på vägarna. När ska det ändras? Någon gång har vi haft tur att köra på ett Marché som åtminstone har lite att välja på och det är städat och fint upplagt. Men annars - riktig rövmat. Men så. Vi är framme! Overkligt!! Jag står på balkongen hemma hos svärföräldrarna och suger in havsdoften. Det känns i hela kroppen att vi kört svettiga pass hela vägen hit. Men nu kan vi ta av oss de svettiga kläderna och... ....gå vägen ner till det första doppet. Här stannar vi ett tag.
