Kan ni fatta att ris kan vara såhär vackert!? Alltså denna grönska som finns här - den är fanken svår att beskriva och bilderna gör det inte ens rättvisa. Det är helt enkelt så in i bängen vackert. Här, bland risodlingarna utanför Ubud, fann jag en enorm fridfullhet. Det var så lugnt och stilla och genomvackert, trots att det egentligen är värsta turistmeckat. Men det känns liksom inte. Det är folk, restauranger, shoppar och fik, absolut, men inte så det stör. Naturen tar över och bäddar in en i ett grönt täcke. Ungefär här försöker jag svara på Essies påstående "Men, var är riset?". Och i samma ögonblick kom jag på att jag själv inte ens var säker på hur man framställer ris. Jag babblade något om att det funkar ungefär som potatis, att man drar upp plantan och så finns det ris under. Någon som vet om jag ljög mitt barn rakt upp i ansiktet eller inte? Blev så sugen på att köpa mig en hatt! Precis ett sånt köp som man, när man kommit hem, undrar vad fanken man gjorde när man köpte hem en svindyr hatt som man aldrig kommer få användning för. Turistshopping när det är som sämst/bäst. Det här besöket kommer jag aldrig glömma! Det var exakt det här jag såg framför mig när jag drömde om Bali som liten tjej. Tänk att det finns såna här platser på jorden. Och tänk att vi är på väg att förstöra dem.
