Hej hej här kommer en mitt-i-semestern-hälsning från berget i Val Gardena! Hoppas ni alla mår bra! Vi började vår vecka här på ett otroligt sätt. Vi hade två urfina dagar med sol, snö, fin skidåkning och i stort sett 100% glada barn. Det var till och med så pass bra att när vi vid kvällen satt och gjorde vår runda av "vad har varit bäst och sämst med dagen" så kom vare sig vi vuxna eller barnen på något som var sämst! Otroligt ändå? Till slut kom vi dock på när jag ramlade och tappade ena skidan som åkte raka vägen över pistkanten och nerför ett stup och landade 50 meter bort. Det var ändå action men blev till slut ett kul minne. Helt ärligt - det känns overligt att barnen nu är så stora att de fixar det mesta själva och dessutom hjälper varandra. Essie har helt fallit för skidåkningen och älskar det, Rocco är fortsatt lite skeptiskt till sin egen förmåga men det kommer mer och mer. Idag sa han att han vill bo någonstans där det alltid är snö. Såhär såg det ut på söndagen - helt ensamma i pisten, otrolig känsla och perfekt för barnen som kunde åka avslappnat utan att oroa sig för snabba vuxna som kommer bakifrån. Vi har två ganska försiktiga barn vilket är ganska skönt i sådana här sammanhang även om man ibland skulle önska att de skulle våga mer!Vi befinner oss alltså i Selva di Val Gardena, ett otroligt stort skidsystem där man bland annat kan åka Sella Ronda där man åker mellan olika bergstoppar i en 40 kilometer lång runda - tanken var att vi skulle åka hela varvet torsdag eller fredag när barnen är i skidskola men som det ser ut just nu vet jag inte om det kommer bli av. För. Plötsligt måndag eftermiddag börjar Essie känna sig dålig och snabbt visade det sig att hon hade feber. Optimistiska som vi är tänkte vi att det säkert skulle vara över på ett dygn om hon bara fick vila ordentligt men nu ligger vi här, onsdag, med lika hög feber som då så det verkar inte som att det blir så mycket mer åkning för stackars Essie och jag och Simone får varva åkningen. Här är jag ute på en ensamtur i backen. Det är verkligen INTE lika kul att åka själv. Jag tycker så otroligt synd om Essie som hade sett fram emot den här veckan så mycket och jag tycker så otroligt synd om oss som familj som varit sjuka mer eller mindre sedan oktober förra året och vi hade verkligen behövt en ordentlig familjevecka där alla var tillsammans. Extra trist är att det är två andra familjer här samtidigt som oss som vi hade planer med som vi också får ställa men vi hann i alla fall med en lunch och lite kul en dag i alla fall. Oh well. Någon gång snart ska vi väl få vara friska alla samtidigt - det vore nått!Hej så länge!