Igår var en fantastisk dag. Vi blev upphämtade av Bulelani som var vår guide för dagen som är en svart man. I Sydafrika delar man upp i svart, färgad och vit. Det är idag en helt odramatisk uppdelning och man talar naturligt kring "färgerna". Men under Apartheid var det en indelning som var skriven enligt lag. De svarta togs då från sina hem, hur fint de än bodde och skeppades att bo utanför städerna i så kallade "rural areas", de hade alltså inte ens tillåtelse att vistas i städerna eller i fina områden utan fick anpassa sig och bo i plåtskjul i vad som skulle bli så kallade Townships. Trots att Apartheid inte längre är styrande och Mandela och andra gjort mycket för att befria den svarta befolkningen så är det långt ifrån så i verkligheten. Bara för att man som svart "får" bosätta sig var de vill så är det en lång väg att gå. Lever man i extrem fattigdom så har man tex kanske inte ens råd att ta sig in till en eventuell arbetsintervju för att lyckas få jobb. Istället kanske det är enklare att leva på de barnbidrag som staten ger och som då uppmuntrar unga tjejer att bli gravida istället för att gå klart skolan. Man blir helt enkelt fast i en ond cirkel som är svår att bryta sig ur. Vi fick chansen att träffa Queen som har sju barn och lever i ett skjul på kanske 2 gånger 4 meter med sin stora familj. Just idag var hon väldigt lycklig då hon i present fått en köksbänk och några skåp (det grå du ser i bild). Hennes ena son är med i Township Roots som är en organisation startad av vår guide Bulelani som syftar till att uppmuntra de barn som visar begåvning inför skolarbetet att ta sig vidare till högre utbildningar och på så vis ta sig ur fattigdomen. Vi träffade ett gäng av dessa barnen och hade med oss lite skolmaterial (pennor, block, suddigum etc) som för dem är ovärderliga för att kunna studera. Innan vi åkte hem från Townshipet Philippe som är ett av de fattigaste i Kapstaden delade vi ut ballonger till barnen - gensvaret var otroligt slående. Sån lycka några ballonger kan göra. Ett tag hade jag tjugo barn runt mig som hoppade, skrattade och gjorde high five. Så lite vi gjorde och fick så mycket tillbaka. Även Essie reagerade "vad glada barnen blev" och det kändes så bra att hon fick vara med. Man känner liksom "ballonger, det är ju ingenting mot vad de här barnen verkligen behöver" men samtidigt, i ett Township behövs både det lilla och det stora. Överlag var det mycket glädje som mötte oss i dessa områden. Barnen var nyfikna, busiga och glada. Essie började genast leka med ett gäng barn som kramades och lekte kurragömma. Det jag tar med mig mest från detta besök är att försöka uppskatta min egna vardag mer. En klyscha man alltid drar till med när man upplevt något man inte brukar, men ändå, tänk om man kunde lära sig av barnen i Philippe Township - att hitta glädjen i leken och det lilla. Jag vill också tacka Influence Tours som tog med oss på den här turen - de samarbetar med människorna i Townshipen och bidrar till en bättre framtid för många. De kallar det för Travel With Impact - att man som turist kan engagera sig och lära sig av det land man besöker, att man lär sig varför ett land ser ut på ett visst sätt och vad man kan göra för att ge tillbaka. Det känns hållbart, positivt, kärleksfullt och ljust för framtiden.
