Ibland blir man ju bara helt tyst. Det finns liksom inte så mycket att säga när man ställs inför naturen på det här viset. När det är så vackert att kroppen bara känner sig helt lugn, helt fridfull och helt full av beundran över allt det vackra. När man ser en sån här vy som vi fick när vi var ute och hikade igår i bergen här i Kalk Bay så undrar man hur det är möjligt att vi är på väg att förstöra det här? Måste vara höjden av ren och skär dumhet. Underbara natur, så glad att vi får vara med dig.
