För alla 60-70-talister som förstår filmreferensen "...vi hade i alla fall tur med vädret" så behövs ingen vidare förklaring men för er andra så kan man väl säga att vi hade lite otur denna vecka som jag tidigare förklarat. Nu när vi landat hemma igen så kommer man (tack och lov) över den deppiga situation vi hade förra veckan men där och då var det verkligen inte roligt. Anledning: Essie fick öroninflammation och feber som sträckte sig igenom hela veckan och det knäppa med känslorna i hela kaoset blev en jobbig känsla av "har jag rätt att vara ledsen över detta?". För jag menar - hur många har liksom möjlighet att vara i italienska alperna på ett härligt hotell en hel vecka egentligen? Vad har jag att gnälla på liksom? Ja, lite såna tankar av bortskämdhet satte sig i mig där jag åkte ensam i backarna medan Simone var hemma med Essie (och sen bytte vi såklart). Men till slut fick jag acceptera för mig själv att det är OKEJ att vara ledsen över förstörda förväntningar och kanske extra mycket så när man sparat massa pengar för något som hela familjen älskar och där man investerar både tid, energi och känslor i att lära sina barn en sport som man sen tänker sig att vi alla ska ha glädje av resten av livet. Så då bröt jag ihop en stund och grät och efter det kändes det mycket bättre. För så smart är ju brytet och gråten - helande och renande. Acceptans och så går man vidare. Så det blev många timmar en deppig ensam-åk i backen denna vecka men det blev också en del med ett gäng vänner som var där samtidigt - och då blev det ju genast mycket roligare! Så tack ovan gäng för att ni lyfte humöret under veckan! Två highlights under veckan var ändå Rocco som höll sig pigg och frisk hela veckan och gick på skidskola och lärde sig massor! Hans breda leende syns inte direkt i bild men jag tror att ni ser stoltheten skina igenom i ögonen där han vinkar från pallen efter att ha vunnit brons i sin allra första skidtävling! Detta skedde också under min allra sköraste dag så jag störtbölade såklart av mammastolthet och fick övertyga Rocco om "det här är lyckotårar, Rocco, det här är lyckotårar" haha. En fin stund! Andra glädjeämnet var sista timman på sista dagen då Essie kände sig helt okej med att ligga hemma själv på rummet en stund och kolla iPad och jag och Simo fick en timmas åkning ihop innan vi skulle hämta Rocco på skidskolan. Innan sista backen så tog vi varsin öl och skålade för en "helt okej" semester ändå och slutade därmed veckan med en hyfsad positiv ton. Bra var också att vädret var helt fantastiskt hela veckan men på sista dagen blåste det upp till snöstorm och dagen därpå var liftsystemet stängt pga för stark vind. Det var ju såklart trist för alla dem som skulle åka skidor just den dagen men för oss som känt att vi haft otur hela veckan så var det enklare rent mentalt att packa ihop och åka hem en sån dag. Summa summarum - vi hade i alla fall tur med vädret och såhär i efterhand så är det inte synd om oss bortskämda jäklar. Bara lite.
