Varje gång vi åker hit ner säger vi "den här gången ska vi hajka minst två gånger i veckan" och varje gång slutar det med att vi kanske varit ute en eller två gånger. Well.... det ser ut att bli samma även denna gång. Tre gånger har vi lyckats få till det denna gång. Men för en gångs skull tog vi alla fall en rutt vi aldrig tagit - nämligen vägen till Soviore. Den går rakt uppåt precis heeeeela vägen och är det riktigt hett så kan det bli en ganska tuff vandring även om den inte är den längsta. Roligt var att vi på vägen upp kände oss ganska smärta och starka då vi spurtade om diverse pensionärer med vandringsstavar men... Läs gärna också: The ultimate guide to Cinque Terre ...på nervägen så mötte vi två vältränade übermensch som SPRANG upp med ryggsäckar på ryggen. Då kände vi att det var dags att ta en vätskepaus alltså... I alla fall, det som är lite extra magiskt med just den här rutten är att man till slut kommer fram till en otroligt vacker kyrka, Santuario di Nostra Signora di Soviore, mitt uppe i ingenstans. Hit brukade byborna vandra några få gånger om året för de där extra viktiga och speciella gudstjänsterna. Läs gärna också: Hike to Vernazza I kyrkan finns också en inglasad Madonna som varje år släpps ut och tas med ner i en vandring till byn och som man sen håller högt i en procession genom hela byn. Och sen bärs hon upp igen och sätts bakom glas tills det är dags nästa år. Det är ganska mäktigt att hitta en såhär vacker kyrka mitt bland all grönska och man kommer upp här alldeles svettig och andfådd. Även om man inte är religiös så blir man typ det när man kliver in här. Så lugnt, vackert och stilla. I anslutning till kyrkan finns också Santuario di Soviore som är ett hostel där man kan bo, här finns också en restaurang och en bar. Ändå mäktigt tycker jag att det kan funka att ha en bar mitt ute i skogen. När Simone var liten så åkte hans morföräldrar alltid upp hit två veckor varje sommar då de inte klarade av värmen nere i byn, här uppe är luften lite lättare att andas.
