PUH! Häromdagen var jag ute på en kortare vandring och fick VERKLIGEN beviset på att jag numera är en medelålders kvinna med ännu äldre knä. Alltså så pass att jag typ överväger om det är värt njutningen att gå uppför (okej njutning, det är asjobbigt såklart men ni fattar) för att det gör så ont att gå nerför - och sen gör det ont resten av dagen, natten, efterföljande dag. Bu!När jag var i tjugoårsåldern så gick mitt korsband av i en fotbollsmatch och efter operation och rehab så har det absolut funkat bra men det har lätt svullnat upp, ömmat och blir lätt överbelastat och nu tror jag att jag varit för dålig med styrketräningen för att musklerna ska orka. Så jag ska ge mig på att testa lite rehab-träning och se om det kan göra skillnad. Känner mig inte helt redo för artros hehe. I övrigt var det en vacker vandring, hittade en liten gömd citronlund som var som ett mindre paradis och en... ...vinodling som hade den mest magiska utsikt. Och såhär glad var jag åtminstone på vägen upp även om lungorna höll på att sprängas - man man fixa pulka neråt??Hur känner ni er i kropparna? Någon som har botat smärta med rehab på något sätt? Berätta gärna!
