Det har blivit dags att recensera säsong 3 av White Lotus. Det passar ju alldeles utmärkt eftersom nästa steg på blogglistan är: 8. Film eller serie: Recensera en film eller serie du sett nyligen.Det blev säsong 3 och en hel tv-galen värld har längtat efter denna tredje och sista (?) säsong av den stora succén The White Lotus. Den här gången skulle serien utspela sig i Thailand med en ny spännande ensamble. Det fanns vissa farhågor att avsaknaden av Tanya (Jennifer Coolidge) skulle bli för stor. Och...ja, det blev den. Vi är just nu 4 avsnitt in i serien och jag kan med säkerhet säga att jag är 100% besviken. Och då är avsaknaden av karaktären Tanya bara en promille av anledningen. Det är tyvärr som att man helt enkelt har för stor tillit till vackra omgivningar, långsamma mystiskiska paneringar med kameran och snygga rika människor ska räcka för att vi ska bli hooked. Det gör det inte. Det finns faktikst inte en enda karatär eller en enda relation jag är intresserad av att veta mer om och det säger rätt mycket med tanke på att i säsong 1 och 2 så ville man typ ha en egen spinoff för varenda karaktär. Här faller allt platt. Foto: TTI de första två avsnitten fanns det lite sug efter de tre vänninorna som reser ihop för första gången på många år och sitter och snackar skit om varandra bakom ryggen på varandra samtidigt som de bedyrar sin never ending love för varandra. Det kändes liksom lite kul, samtidigt som de är urvackra i snygga saronger osv. Men efter fyra avsnitt av samma sak så känns inte det heller så skoj längre. Hela inledningen till säsongen var också en besvikelse. Någon skjuter vilt inne på hotelområdet. Vi vet inte vem. Men bara det att det är skottlossning gör att mysiken som hade kunnat vara där försvann i ett ögonblick. Skottlossning som sådant är lika med noll mystik och mystiken tycker jag är själva essensen med White Lotus. Det finns så många frågetecken. Som tex varför är Rick och Chelsea ihop? Han är skitsur och otrevlig, hon superglad och älskar alla. Noll kärlek dem emellan. Den vackra familjen, de verkar våga prata om allt ändå vågar de inte prata om något. Tråkiga, förutom Parkey Posey-mamman som ändå har lite kul onliners ibland. Mook och Goitok har en mysig kemi men även där, allt känns för meningslöst. TTJa, tyvärr har jag inte hittat någon relation eller drama som eggar mitt intresse. Ändå kommer jag såklart se färdigt the White Lotus. Skaparen Mike White har sagt att tredje säsongens tema handlar om död och religion och kanske i synnerhet östasiatiska religioner som buddishm och hinduism. Än så länge ser jag inget av det förutom att alla hela tiden sätter handflatorna ihop och säger "Khop khun kap", vilket mer är en artighetshälsning än en hänvisning till religion. Men några avsnitt kvar, vi får väl se vart det tar vägen. Ni som sett, vad tycker ni? Har jag fel?
