I min podd har jag nu i sju år lyssnat till otrolig förlossningsberättelser - oftast har de slutat glatt, ibland har det varit tufft och ibland har det slutat i det absolut värsta. Men de har alla slutat med någon form av familj. I den här berättelsen som jag vill uppmuntra alla att lyssna till så vet vi fortfarande inte vad utgången blir. Maya Maria Brown berättar här öppet och ärligt om deras IVF-resa som de är mitt uppe i just nu. Hur gör man för att "inte tänka på det exakt hela tiden"? Går det ens? Hur lyfter man varandra i relationen när allt man vill är att gömma sig under ett täcke och aldrig mer prata med någon. Hur får man vardagen att funka mitt i det här stora? Så otroligt intressant, ibland jobbigt, men mest bara väldigt mänskligt avsnitt - lyssna gärna. <3
